Onsdag

Jag älskar att ibland få vara den jobbiga tonåringen. Fast just nu kokar det över. Jag förstår inte hur man kan resonera genom att säga att "jag är din mamma och jag säger det" och sedan inget mer. Jag förstår inte, för att i verkliga världen. Utanför hemmets dörrar är det inte en chans att man resonerar på det sättet. Att man beslutar något utan att ge någon som helst förklaring och sedan när man ger en förklaring är den helt obegriplig. Åh, jag må vara tonåring. Jag må vara naiv i mitt tänkande. Men när en människa använder uttryck "jag är din mamma och jag säger det" är man inte rädd för att släppa taget eller är man inte osäker på hur man ska tackla situationen. Jag önskar med hela mitt hjärta att jag kommer ha en bättre kommunikation med min dotter så att jag slipper använda detta uttryck. Men bara så alla vet, är min mamma fortfarande bäst i världen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0