Beatrice Schoeneck

Jag blir ledsen när jag märker hur folk inte riktigt bryr sig när man inte mår så bra. Jag känner mig väldigt liten när folk tror att det är okej att flina och små skratta åt något jag tycker är jobbigt. Men känner sig ganska liten och väldigt, väldigt ensam och ännu värre när man själv vet att man alltid finns till och alltid lyssnar och ställer upp. Det är tufft när man vet att man gör så mycket för någon annan men får så lite tillbaka. Jag tycker inte det är okej att göra så, det är inte schysst överhuvudtaget. Samtidigt tänker jag på hur nära man egentligen är varandra om man har en sådan relation, om det är så mycket tagande på ena sidan och så mycket givande på den andra. Man måste ju möta varandra halv vägs, hur ska man annars orka hålla en relation uppe? Jag menar inte bara en partnerrelationer utan jag menar relationer i allmänhet. Jag tycker det är konstigt. Det var allt.