Dystert
Jag har rensat, putsat, slängt, torkat av golvet! Jag har nog gjort allt man kan göra i ett rum och jag är grymt stolt över det. Det känns rent, det känns bra och min söndag känns inte lika tung när man har ett städat rum!
Jag sitter nu och knaprar i mig Schweizernöt från Marabou och väntar förväntasfull på middagen som luktar så gott ifrån köket. Det blir den konstigaste maten man kan tänka sig och alla personer som ätit den har rynkat på näsan och undrat om man får ta lite fil.
Jag förstår mig inte på folks smaklökar. Vem gillar inte rotmos, stekt tjock korv med ketchup och senap? Det är underbart och jag ser verkligen framemot denna konstiga söndags middag som oftast brukar bestå av stekar som legat och dragit sig i ugnen i timtals och skapat en mysig söndags lukt i hela huset, en känsla som påminner om gamla dagar. Underbart! Men idag fick jag bestämma maten och då blev det detta...
Resterande familjemedlemmar kommer besviket att lämna matbordet med en mage som redan skriker efter fil och flingor medan jag kommer sitta och njuta varje sekund och kommer med nöje trycka mig i deras korvar och deras portion rotmos!
Mina inlägg kan jag tyckas vara föga meningslösa men jag uppskattar det självskrivandet och det är fortfarande super spännande!
Kära betraktare, återkom gärna lite senare. Eller aldrig, vilket ni behagar
Jag sitter nu och knaprar i mig Schweizernöt från Marabou och väntar förväntasfull på middagen som luktar så gott ifrån köket. Det blir den konstigaste maten man kan tänka sig och alla personer som ätit den har rynkat på näsan och undrat om man får ta lite fil.
Jag förstår mig inte på folks smaklökar. Vem gillar inte rotmos, stekt tjock korv med ketchup och senap? Det är underbart och jag ser verkligen framemot denna konstiga söndags middag som oftast brukar bestå av stekar som legat och dragit sig i ugnen i timtals och skapat en mysig söndags lukt i hela huset, en känsla som påminner om gamla dagar. Underbart! Men idag fick jag bestämma maten och då blev det detta...
Resterande familjemedlemmar kommer besviket att lämna matbordet med en mage som redan skriker efter fil och flingor medan jag kommer sitta och njuta varje sekund och kommer med nöje trycka mig i deras korvar och deras portion rotmos!
Mina inlägg kan jag tyckas vara föga meningslösa men jag uppskattar det självskrivandet och det är fortfarande super spännande!
Kära betraktare, återkom gärna lite senare. Eller aldrig, vilket ni behagar
Kommentarer
Trackback
